Riskbaserad dimensionering av bärförmåga vid brand
Traditionella metoder för att skydda konstruktioner vid brand utgörs vanligen av passiva system som inklädnad, brandskyddsmålning och överdimensionering. Dagens regelverk ger sparsamma anvisningar och möjligheter hur aktiva system som sprinkler och brandgasventilation kan användas för att begränsa brandspridning och upprätthålla bärförmågan. Risk, dvs. kombination av frekvens och konsekvens är ett begrepp som inte förekommer i någon större utsträckning i lagstiftningen. Detta, tillsammans med oklarheter kring tolkningar av både fullt utvecklade bränder och lokal brand skapar en otydlig kravnivå och stor skillnad i säkerhetsnivå mellan olika lokaler.